Äh, vi kör igen!
Idag bestämde jag mig för att starta en ny blogg.
Jag kände att jag faktikst saknar att kunna skriva av mig vid både bra och dåliga tillfällen.
Hoppas jag ska kunna hålla den mer uppdaterad än förra :)
-
För er som inte redan vet så jobbar jag på Kebab House. Och där ingår allt som har med flottiga kebabhak att göra.
Slavlön, fritöslukten i kläder och hår, sura kurder, och överviktiga stamkunder.
Jag jobbar 5-6 timmar om dagen, 5 dagar i veckan och får 57 kr i timmen efter skatt. Det är ca 6000 kr i månaden.
Ska jag skratta eller gråta?
Jag får göra allt medans dom sitter på sina arslen ser på när jag måste bära in ett helt ställ med brickor som jag bara kan ta 5 åt gången, slänga alla rester, skölja av allt, få in det i diskmaskinen, ta ut det och ställa det på plats för att det inte finns någon plats i köket att ställa det åt sidan medans man matar in resten av brickorna. Jag ska hålla koll på allt! Allt från sugrör till väntande kunder. Jag känner mig som askungen.
Så fort jag har fått lite koll på sakerna så hör jag; "RUUUBIN!!!!" för att det tydligen är för svårt att säga "Rubina".
Och så måste jag avbryta allt, ta den flera meter långa kön och sedan se hur brickstället fyllas upp igen.
Och så börjar jag om.
Och när jag väl får tid att äta lite. Och det brukar vara då när all energi har runnit ur kroppen och jag verkligen behöver få äta.
Näe, då ska dom jävla idioterna klaga på att jag sitter i 15-20 minuter och äter! Jag äter sakta, okej?! Jag kan inte hetsäta och jag vill inte hetsäta och jag tycker att jag förtjänar att få sitta ner. Men ändå så måste jag sitta och lyssna på hur dom svär i bakgrunden.
Ack å ve.. Men vad gör man inte för pengar i denna lågkonjunktur?
-
Sen kan jag berätta om alla andra positiva saker om mitt underbara jobb.
Flott, flottigare, flottigast! Det värsta jag vet är att känna mig ofräsch. Och jag kan verkligen känna hur allt äckligt fett tränger sig in i porerna, hår och kläder. Det känns ungefär som att ha ett fettlager utanpå kroppen i ställen för innuti. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att jag är alldeles för glamorös för ett sånt jobb. (don't hate me because I'm beatiful) ;)
Och så var det där med att dras med överstressade och aggressiva kurder dagarna långa.
Helt ärligt så tycker inte jag att man borde jobba med att servera mat om man inte kan hålla lugnet nere utan stressar upp sig vid minsta lilla beställning.
Dom läser beställningsbongarna alldeles för fort så att dom gör fel och då måste slänga skiten och börja om.
När det händer, vilket är ganska ofta, så börjar dom smälla i saker, svära om kunderna på deras språk och tror att dom inte fattar ett skit. Det har dom ju helt fel i! Dom stackarna som bara ville ha såsen vid sidan om blir väldigt obekväma och får så klart ingen riktig matro. Jag känner mig skitdum och ger dom ett falskt leende och en blick som säger "Jag vet, dom är dum i huvudet" , ger dom maten och tar sedan nästa kund som ville ha ris och inte strips, går igenom samma procidur en gång till. Leendet, blicken, ackwardness and the whole shebang.
Jag har jobbat där i 2 månader och gör allt 10 ggr bättre. Inte ens ett ljug!
Och sen måste jag se på när patetiska jävla idioter till så kallade "föräldrar" matar sina barn med kebab flera gånger i veckan.
Som idag till exempel kom det in en familj. Mamman och pappan var redan väldigt stora och med sig hade dom deras 3 barn. En flicka på ca 10, en pojke på 12 och en till pojke som inte var mer än 14. Dom var inte heller speciellt smala.
Dom två minsta åt upp en varsin Kebab special. Alla som någonsin har käkat kebab vet att dom inte är snåla med portionerna.
Och 14åringen åt en hel jäva XL!!!! Helt ärligt så ville jag inte servera dom stackars små barnen som redan är dömda till fettma ett skit därifrån. Jag såg hur killen som var 14 år slickade sig minst 5 gånger runt munnen innan han kom tillbaka till sin plats för att gluffsa i sig XL:n.
Jag blev så jävla äcklad. Äcklad av dom som kallar sig föräldrar och föder sina barn med sånt skit! Barn väljer inte vad dom ska äta i sån ålder. Det gör dom! Barn äter det dom blir serverade och ju äldre dom blir ju värre kommer det ju att bli.
Usch. Jag lider med dom.
-
Av att jag själv nu har läst igenom detta så har jag kommit fram till att jag seriöst måste söka nytt jobb.
Men så länge står jag ut med min underbara vardag.
Farväl!
